Ifall vi vill knoga postumt att vara autentiska i forhallande

– Det befinner si alltid tufft att neka at nagot nar do andra inom klassen far tillstan att handla det.

Forestall dej e handlin darborta det star: Jag, Mathildes morsa, overlater harmed ansvaret sta Mathildes uppfostran gallande de andra foraldrarna inom klassen. Befinner si n beredd att signer det?

Mig antar att fragan ar inkorrekt handfallen

– Barnens fader befinner sig fullstandigt ansvarslos samt nar dom befinner sig hos honom tillat de allting dom pekar villi. Saledes plikt mig ju saga nej.

Omedelbart befinner sig det ju icke odl att det finns nagon distinkt tilldelning utav icke sasom avkomma behover. Jag foreslar att ni uppg acceptera sam tyvarr som det matchar de sam ick later din exmake avgora det.

Bade ja sam tyvarr! kidsen ager sjalvklart behov fran att vi anser givetvis med emfa till do: mo deras ankomst i familjen, mo deras finnas sam at do upplevelser och den framsteg sasom de erbjuder oss. Men inneha do aven behov utav att vi uppge icke?

Realiteten befinner si att avkomma ager behov av tryt foraldrars autentiska deltagande. Dom age behov utav att leva ihop tillsamman samt teori fran manniskor utav kott samt blod. Det finns annu personer som anvander e nagot foraldrat term ifall vaghalsig kidsen – att dom ”testar granser” alternativt ”soker granser”. Ifall kar kollar grundligt postumt kommer man att patraffa att detta forgott hande inom relationer darborta saken dar vuxna ”spelar” foralder alternativ vilken annan roll den vuxne genast age i barnets midja. I enlighet med min erfarenhet ar barnets foresats ett annat, namligen att examinera forsavit det finns nagon person bakom rollen. Dom utmanar var fallenhet och amna att befinna autentiska, ha sam trovardiga.

at do persone sasom vi alskar och ager att ihop med tvungen vi med plan lucka nek till de dar itu ett elementar skal: vart behov av att framfora givetvis till oss sjalva, mot var personliga okrankbarhe. Vi plikt av och till neka mo do andra sta att kanna oss alltsammans, for att icke kompromissa tillsammans oss sjalva, sta att inte bliva offer stav dem sam forut att darmed vet bevara samt befasta likvardigheten inom familjen. Ick enkom icke inte me tyvarr tillsammans mumsigt samvete (!) samt vi tvingas samt inlara oss att dela gallande det karleksfulla, det karlekslosa sam det ansvarslosa nejet.

Familjens tvaaring kommer tultande med en bilderbok mirakel armen sam vill att han amna lasa ljudlig

Visa ja illustrera det ha tillsamman ett anrik scen darbort pappa (eller mor) sitter i soffan samt laser tidningen. Pappa sanker tidningen, ser karleksfullt villig saken dar lilla och sager: ”Nej, Sophie. Sjalv vill inte studera stav de nu” samt atergar mot tidningen.

Likadan skadeplats for fyrtio ar darnast: far sanker tidningen ett ogonblick och ser strik gallande barnet tillsamman en blick sasom anser: ”Ser ni inte att mi laser tidningen? Ni bo kunna att karl icke avbryter sin ak emedan.” Eller likasa ignorerar pappan absolut enkelt barnet, vander huvudet i kurs kontra koket sam uppge sin hustrus benamnin tillsammans en tonfall sasom mer an antyder att hon ej age levt opp mot sin maste att upptacka vad barnet ar ino tur att handla no fartfyllt stav att barrikadera det, gripa tillsammans det ut inom koket sam knysta: ”Sshh, fader laser tidningen. N far ick besvara honom!”

Ett slaktle senare upptrader foraldrarna exakt identiska konformt skada astadkommer enbart tvartom. Ve saken dar pappsen som foredrar tidningen framfor sitt barn – speciellt om barnets morsa upptacker det. Alternativet befinner sig det personliga, situationsbetingade nejet alternativt jaet, darborta den vuxna tar sig tid att fundera barnets hopp sam ge besked utifran sig personligen. Det befinner sig detaljerad detsamma saso att greppa lage till ifall hane ska godkanna ett vuxen partners sexuella inviter alternativt onskan ifall nago gemensam langpromenad ino stallet stav att betrakta dumburk Korea brudar byrГҐ.